de senaste dagarna har jag insett hur jävla mycket man går och slår och knuffar på varandra. detta är jag kommit att tänka på då jag gått omkring med mina brutala blåmärken som alla häpnat vid åblicken av. jag ramlade ju ner för acetrappan och då snackar vi ramlade, inte falla som i att hej jag tar i mot mig. utan voltandes utan någon som helst kontroll. och när folk då slår en blåmärkena, märker man av det då det gör jävligt ont.
igår hade jag vart och jobbat, men eftersom jag slutade rätt tidigt var kvällen inte över så jag gick till klubb w och var övertygad om att jag bara skulle ta en eller två öl. men sen taggade mathias till mig och livia och innan jag visste ordet av var fem ölglas tömda. Okej tänkte jag, jag kan vara kvar på wollmars men fan inte gå vidare. Men så dum som man är så gick man vidare ändå och vi hamnade på metro och sen var man asfull som vanligt och idag orkade jag inte gå till skolan.
vad håller man på med kan man ju fråga sig.
jag har slagit in paket idag. två till anki och ett till victor röd. dom är asfina med rosa papper och grönt band. vi ses på 90s!